Nytt årsmöte och ny ordförande är vald

 För en tid sedan hölls Västerbottensvävarnas årsmöte. Vi blev varmt emottagna av Lövseles vävförening . Tyvärr hade bloggredaktören dragit på sig en långvarig flunsa, så jag har inga foton från evenemanget. Men ni får säkert en redovisning i nästa medlemsbrev. 
Men det var inte förkylningen som förorsakade valet av ny ordförande. Jag hade tackat nej till omval av andra skäl. Och det blev en utmärkt lösning med Agneta som ordförande. 

Den 17 maj besökte Västerbottensvävarna två av våra duktiga ambassadörer för ull- och naturmaterial.

Vår nya ordförande Agneta och den lika nyvalda  kassören Maggan botaniserar i garnhyllorna

Vi åkte först till Brån där Lillemor Elfgren har drivit sitt företag ”Limmo design” i många år. Hon har (som de flesta av oss vävare) fått det textila intresset med modersmjölken. Brån ligger i Vännäs ca tre mil från Umeå och i en äldre lokal som delas av ett antal hantverkare har Limmo sin verksamhet en trappa upp. Man kan även möta henne på flera olika platser i landet eftersom hon är en flitig utställare på olika textila mässor.

En färgkaskad i form av garn möter oss när vi tagit oss uppför trapporna. Hon färgar mycket av garnet själv men är även återförsäljare av Röros garn och en del andra utländska garnmärken.

Efter att ha ”gjort ögonen ett kalas” som vi säger i Norsjötrakten och köpt några reservdelar mm ställer vi kosan mot Tväråbäck.

Kia som förutom sitt företag Forsbacka ull även driver café ”Tvärsan” i det före detta missionshuset tog emot oss med en riklig och välsmakande pajbuffé. Det var precis vad vi behövde. Efterrätten med kaffe och kaka gjorde oss mottagliga för Kias livsvisdom och tankar om hur man kan ta tillvara och återanvända det mesta. Framför allt vad gäller textilt material.

Kia använder t.ex. tiden framför TVn till att repa upp textilt spink och spinna nytt garn av trådstumparna genom att karda ihop dem med ny ull. Hon brinner verkligen för återbruk och lever som hon lär.

 I det kombinerade kaféet, spinnrockmuséet och butiken säljer hon sina alster och sitt textila material. Hon håller även kurser i olika textila hantverkstekniker och håller gärna föredrag i ämnet återbruk.

En riktigt trevlig dag som gett oss ytterligare argument för att fortsätta att spara och ta tillvara både material och kunskap i våra anmödrars anda. 

Studiebesök på Västerbottens Museums textilkammare

 I lördags samlades Västerbottensvävarnas styrelse för att besluta om den fortsatta verksamheten.

Samtidigt passade vi på att (tillsammans med de medlemmar som anmält intresse) besöka länets museisamling av textilier. Vi blev guidade av antikvarie Annika Suomi Ulander som ansvarar för samlingen under en timme. En timme går fort när det är mycket spännande att se och frågor som poppar upp hos deltagarna. Annika visade främst olika kläder som burits av olika grupper i samhället. Vi var nog i sanningens namn mer intresserade av kvinnornas än männens - åtminstone om jag talar för mig själv.

Vadderade underkjolar och olika hemmasydda klänningsmodeller som ville efterlikna det högsta ståndets klädedräkter fanns i lådorna.. Det var svårt att avstå från att känna på plaggen. Känseln är också ett viktigt sinne som hjälper oss att förstå materialen - inte bara syn och hörsel. Men det var strängt förbjudet utan vantar. 

Det finns förstås mycket vävrelaterat som vi inte hann se. Men vi kan tipsa er som forskar eller är med i någon vävstuga att beställa en guidning. Vill ni se något specifikt kan ni ju meddela det i förväg så hittar Annika säkert vilket som är mest intressant för just er grupp.
Fälltäcken fanns i mängd och även vackert broderade tenntrådsbälten och andra samiska objekt. 

Röda bussaronger uppsydda av Katarina Ågren har använts i teateruppsättningen av Järnbanan.

Avslutar rundan med en  kappa från 60-talet vackert broderad av Ulla Böris Mattsson.  

Västerbottensvävarna på Sy & Hantverksfestivalen i Umeå

 Vi har traditionsenligt deltagit varje höst i den återkommande tredagarsfestivalen. Vi värvar medlemmar, demonstrerar någon vävteknik och sprider vävglädje. 

Det är alltid lika roligt att få fler och yngre medlemmar och bevaka mässan tillsammans med "de gamla" medlemmarna både i och utanför styrelsen. 

Årets tema var "Ylle och bildvävar". Vi har inte så många i vår medlemskår som väver bilder, så vi ville lyfta fram den tekniken. Den inefattar inte bara sk. flamskväv. Bilder kan vävas i andra tekniker också. HV-teknik eller damast t.ex. Men en besökare var speciellt intresserad av att få lära sig flamskväv, så vi undersöker just nu hur vi kan tillmötesgå dennes önskan. 

Vår vävstol var solvad med en corduroyteknik med långa flotteringar.. Tanken var att vi skulle väva dynor som efter nedklippning skulle tovas i tvättmaskin för att få fram en bolleffekt.
( Så här i efterhand kan jag konstatera att vi skulle ha haft flera tuskaftsinslag mellan raderna av flottering för att bollar skulle framträda tydligt. Men det blev i alla fall härliga "massagedynor". 

 

På Fredagen visade vår kassör Annica hur man flätar bomullsband "på japanska"- s.k. Meshwork.

På lördagen höll hon en workshop i ämnet. Det var glädjande nog ett stort intresse för denna workshop, så Annica hade fullt sjå i tre timmar att hjälpa deltagarna med material och kunskap om tekniken.  

Finlandsresan en succé !

 Den studieresa runt Bottenviken som arrangerades av Lestanders buss på initiativ av Västerbottensvävarna avgick på nationaldagen.Trots att den regionsbuss som skulle ansluta till Lestanders buss i Skellefteå var över en halvtimme försenad, så möttes vi umeåbor inte av några sura miner. Monica som var vår guide och Erik som körde bussen visade bara glada miner och vi som deltagare var också förväntansfulla. 

Visst kurrade magen en del innan vi nått till Haparanda och fick inta lunch på Ikea, men det uppvägdes av den positiva attityd som hela gänget visade och som höll i sig under hela resan. En god om än försenad middag fick vi på hotellet i Karleby och vi gick till sängs mätta och glada.

Skulptur av Pekka Jylhä i Karleby med texten "Ung själ, öppet sinne"

Efter en rejäl hotellfrukost drog vi iväg på andra dagens första studiebesök som var hos Blomkvists plantskola. 

Det var en imponerande anläggning med 40-åriga anor. Deras sortiment är både träd, buskar och plantor av både perenner och bär. Många är tåliga och passar väl i vårt klimat. De flesta av oss blev frestade att köpa någon växt. Flera fruktträd fick lyckligtvis plats i bussens bagageutrymme. Själv nöjde jag mig med några jordgubbsplantor. 

Nästa stopp var vid en byastuga tillika vävstuga där textilläraren entusiastiskt berättade om verksamheten som pågått i 30-talet år och vi fick se resultaten av de senaste årens produktion. Särskilt imponerade blev vi av Gun som bar en egen knypplad sjal i silke. Många andra fina textilier visades bland annat  resultaten av Naturlig Färgning i glasburkar.

Efter lunch åkte vi till det som kanske var resans höjdpunkt : Lankava Oy . Eftersom jag gett mig själv förbud att köpa mer garn, så led jag vissa kval när jag klämde på det mjuka garnet av kamel/silke/ull. Men ståndaktigt nog så kunde jag avstå. 

Vi övernattade centralt i Vasa på Hotel Astor som var ett trevligt hotell i gammeldags stil. Efter frukosten fick vi som anmält oss till en workshop i korgflätning ta en kort promenad till Loftet - Vasas slöjdcentrum kan man väl kalla det. Där inrymms både en butik och utställnings- och kurslokaler. 

Korgflätning är Årets hantverksteknik i Finland och vi hann fläta en liten korg i papper på de två timmar som var avsatta för ändamålet. Den tekniken kan med fördel appliceras på andra material som näver och tomma kaffepåsar.
Sedan fick vi lyssna på ännu en entusiastisk textillärare som jobbade främst med barn i skolåldern. Hon hade ett bra pedagogiskt upplägg för barn som hade tid efter skolan och föräldrar som var villiga att lägga en slant ( Ca 800 kr/termin) för att barnen skulle få utveckla sin kreativitet genom olika slöjdtekniker.

Efter lunch åkte vi till Strömsö och blev guidade av Barbro som var bosatt i byn och var väl insatt i gårdens historia. Huset byggdes 1852 av en brukspatron. 1882 övertogs gården av handelsman Jacob Finnilä och hans fru Sofia och huset användes som sommarvilla. Efter paret Finniläs bortgång gick gården i arv först till deras barn och sedan barnbarn. Ragna Boucht, ett av barnbarnen, bodde i villan i flera decennier. 1963 köpte Korsholms kommun Strömsö och använde det som friluftsområde och huset som festlokal. 2002 köpte Vasa stad Strömsö och en del av området hyrs nu av Yle som producerarTV-programmen. Paret Finniläs dotterson Christer, f. 1911, medverkade i det allra första TV-programmet från Strömsö.
 Förberedelser för öppet hus den 12 juni var på gång när vi gjorde besöket så det var lite kaotiskt inne i några rum. Men ett vackert hus med underbar omgivning är det verkligen. 

Tidigt den fjärde dagen åkte vi ut med bussen till färjan och fick äta frukost på båten. Jag och Gunnel Grelsson hade en spontan kort demonstration/workshop i Zoom Loom-vävning för de deltagare som var intresserade efter frukosten. Det blåste 10 sekundmeter men gungade inte alls. Efter en behaglig resa steg vi nöjda iland i Holmsund och i Umeå vinkade vi av de som åkte vidare mot Skellefteå och Luleå. 

Ett stort tack till vår eminenta guide Monica Holmgren och hennes sambo Erik för en fantastisk resa och hoppas få återkomma nästa år med en resa till Gävle och Vävmässan. 

Besök i vävstugor i södra Lappland.

 För att förstå länets mångfald av vävstugor beslöt vi oss för att undersöka ifall vi fick besöka några vävstugor i inlandet, närmare bestämt i södra delarna av landskapet Lappland. Vi var välkomna till alla vi frågade och det resulterade i en utflykt i lördags (den 4/5).

Vi som bor i kustlandet startade rätt tidigt för att vara på plats klockan 11. Vi sammanstrålade med de som kom från annat håll vid Bergmans fisk och vilt och fick guidning därifrån av Kajsa till Nästansjö vävstuga.

Där blev vi välkomnade av Signe Almgren, Lillemor Björkman och Linnéa Henriksson efter att ha kikat på deras olika vävar , däribland en som kallades  Nästansjödräll efter ett gammalt fragment som hittats som hängslen på en kont. Här kan du läsa hela historien om Nästansjöduken. De hade också gjorts ett stickmönster efter dukens mönster.

Det fanns många andra vackra dukar som vävts av  damerna i Nästansjö och även om stugan var trång så kände vi oss välkomna och nöjda efter att ha smakat på deras goda kaffe med dopp. 

Nästa stopp var på hotell Vilhelmina där vi intog en god lunch och njöt av utsikten över sjön. 

Sen bar det av till Vävstugan som är belägen i f.d. häktet i Vilhelmina. Det var ett gäng glada damer som visade oss runt i rummen med många fina vävar  i de olika "cellerna". 

Som sista anhalt innan hemfärd var Åsele vävstugeförening. En anrik förening som fyllde 70-år för ett antal år sen. Nu håller de till i ljusa och fina lokaler med mycket utrymme för deras tyg- och garnlager.

 

Deltagarna i utflykten samlade framför Åsele Vävstuga

Vi önskar alla vävande damer och herrar i vårt vidsträkta län lycka till med fortsatt skapande av vackra tyger och mattor. Det var en fröjd att se deras stolthet över vad de åstadkommit och vi återvände hem med ett hoppfullt sinne vad gäller vävkonstes överlevnad.

Riksvävarnas årsmöte

 I år var det region Gotlands tur att hålla i Riksårsmötet. Det gjorde dom med den äran.  Både kringarrangemang och själva årsmötet sköttes på ett bra sätt. Vi åkte hem nöjda och belåtna. 

En del deltog i flera olika workshops som vi kommer att kunna läsa om i nästa nummer av Solvögat. Själv var jag med på en workshop i Gotländsk vävsöm som hölls under ledning av Åsa Martinsson. Det var kul att testa, fast jag måste i ärlighetens namn säga att jag inte hann sy så många stygn. Min syn är inte vad den varit och räknelinne är inte det jag är van att hantera. Men eftersom jag inte längre har plats för en vävstol i den bostad vi nu har, så är ju ett broderi lämpligt stort. Det liknar vävningstekniken Krabbasnår och man får inte hoppa över fler trådar än max fem och syr enbart förstygn för att efterlikna vävning. 

Jag kom inte längre än så här....

Andra var betydligt duktigare. Åsa Martinsson som var vår lärare har arbetat länge med tekniken och rekonstruerat gamla dynor som hittats på Gotland. Sen har hon vidareutvecklat produkter till det som var användbart för oss idag. 

Vill ni veta mer om tekniken så går det att gå in på Åsas hemsida https://textilverkstad.se/textil/gotlandsdyna.html

På hemsidan https://www.riksvav.se/ kan man redan läsa riksårsmötesprotokollet för den som är medlem och intresserad av vem som valdes till styrelsen och vad som beslutades i övrigt.