Rapport från ordförandekonferensen 2018

Varje höst får vi som sitter som ordförande i regionerna en inbjudan till konferens från Riksstyrelsen.
Vi tycker att det är viktigt att vi får träffas och har stort utbyte av den. Den ligger i allmänhet i Stockholmstrakten av praktiska skäl. I år var vi i Södertälje.

 fr.v. ordförande för Handvävarna i Dalarna-Västmanland- Anna Östlund, Nina Floderus Riksstyrelseledamot och ansvrig för att granska vävsedlarna till Månadens väv, samt ordförande för Handvävare i Norr - Rose-Marie Lundberg Edström.

 Förutom att dryfta vad vi har på hjärtat som rör vår verksamhet som ordförande i regionerna, så har vi också tillfälle att under middagen bättre bekanta oss med varandra under avslappnade former.
Vi har också en stund när vi får "pyssla" med något textilt , så vi inte ska känna oss så vilsna, vi som är vana att alltid ha något för händerna. Denna gång fick vi brodera på bitar av handvävt tyg till små figurer som kan passa som nåldyna att hänga upp i våra vävstolar.

Men mest användes förstås tiden till att ge och få information om hur verksamheten fungerar med olika viktiga datum för Månadens Väv, inskickning av uppgifter till Riks och hemsidan, m.m..

Årshjul skapades som visade att det är som mest hektiskt i början på året.

Emellanåt hade vi förstås fikapaus, med goda kakor bakade av vår riksordförande Eva. 

Eftersom jag har avsagt mig omval , så var detta min sista ordförandekonferens med Riksvävarna, så jag ville passa på att tacka för 7 trevliga år som ordförande för vår trevliga regionsförening Västerbottensvävarna.
Vi ses på vårt eget årsmöte i mars 2019 förstås och på Riksårsmötet i Skellefteå den 25 april 2020. Vi hoppas att riktigt många vill engagera sig i arbetet inför RÅM 2020. Det är ju lite speciellt att vara värdregion för ett riksårsmöte och vi vill göra vårt bästa för att deltagarna från "övriga Swerje" ska finna vår region intressant och spännande - både vad gäller vävtraditioner och i övrigt.

Nu händer det mycket

Förra helgen var det Syfestival här Umeå och Västerbottensvävarnas hade en jättefin monter med temat Små vävar.
Festivalen bygger väl mest på utställare av stickgarner, tyger och symaskiner, men vår monter fick en hel del besökare trots vår inriktning mot vävning. Vi ville även fästa uppmärksamheten mot lite udda textilhantverk. Bl.a demonstrerade vi hur man på små vävbrickor, kallade Zoom loom, väver rutor, som sen kan sammanfogas till t.ex. schalar. Se Gunnels detaljerade inlägg nedan.  I två små bordsvävstolar visade vi  exempel på saorivävning, En teknik där du har friheten att  följa din fantasi. Inga regler. Marina Henningsson visade en liten del av sin produktion av vävda band. Snacka om att fantasin har fått flöda. Hennes band med invävda tandstickor, satte myror i huvudet på en del besökare. En del uppmärksamhet rönte även en dörrmatta i hooky. En i Sverige ganska okänd teknik, men som i USA och Kanada är mycket utbredd. Den som har ett nummer av Vävmagasinet nr 2 från 2010 kan läsa om historien bakom företeelsen.
Västerbottensvävarna har redan nu anmält sitt intresse för att delta i Syfestivalen 2019. Ett bra sätt att nå nya intresserade vävare.

På upptäktsfärd med en Zoom Loom

Vid Sy- och hantverksfestivalen 2017 kunde jag inte låta bli att köpa en Zoom Loom. I den lilla vävramen såg jag en potential att kunna utöva min härliga hobby även på resande fot. Jag ville också utforska vilka möjligheter den ger. Resultatet är en ganska liten lapp med en vacker uddkant.

Men vad ska man ha en liten ruta till? Ja, de går ju att foga samman till större enheter. Frågan är bara hur? Det var en spännande utmaning. Vad blir snyggast? Vad är enklast? Det går att sy ihop rutorna längs uddkanten på olika sätt. Det blir smidigt.

Sammanfogning med kastsöm.

Sammanfogning med sticksöm

Att virka ihop dem genom att lägga kanterna omlott går också bra. Det blir en fin dekoration men skarven blir lite tjockare än sömmarna.

Jag fick tipset att det går att trä fast en sida av en färdig lapp på ramen och väva ihop den med nästa ruta. Det måste jag testa! Att foga ihop rutorna till en lång remsa är inte alls svårt. Enklast är att trä fast den färdiga rutan på ramen efter att ”varpningen” är klar, d.v.s. tre lager. Sista lagret är själva vävningen och då trädde jag garnet med nålen genom öglorna i uddkanten på den färdiga rutan så att de fäste ihop. Det går utmärkt! Sedan kom utmaningen: Hur fästa ihop fyra smårutor till en större kvadrat? Då måste infästningen börja redan efter andra lagret. Det blev en lång tråd att trä med. Den skulle ju räcka till två lager. Dessutom sitter piggarna på vävramen grupperade lite olika på de olika sidorna så det gäller att passa in den färdiga rutan så att det inte blir skevt.

Det kan även vara svårt att få fogen att bli snygg och fylla igen där fyra hörn möts. Ibland blev det lite väl stor glugg. Det går nog att lösa det med någon dekoration.

Jag började med att plocka fram rester av stickgarner för stickor 2½-3. Även små garnstumpar kommer till användning. Det går att byta garn mellan lagren och få olika färgeffekter

Om jag ska utvärdera mina försök att foga ihop lapparna så blir nog nästa test en kombination av två metoder. Jag väver ihop remsor som jag sedan virkar eller syr ihop, eller så virkar/syr jag ihop lapparna allt eftersom. Det är lite väl tidsödande att pillra ihop lapparna under vävningen. Fördelen är att det inte blir någon montering efteråt, vilket jag ofta upplever som tråkigt.

Jag önskar även att det fanns möjlighet att fästa garnet i ramen så att det går att byta färg mitt i ett lager. Då skulle möjligheterna att leka med färgerna öka.

Om du blir inspirerad att testa detta och kommer på någon ännu bättre metod får du gärna dela med dig.

Lycka till med Zoom Loomandet!
Gunnel Grelsson

Vi ses på Syfestivalen i Umeå

Så har den fantastiska sommaren flugit förbi ,vi har fått höst, och känner kanske för att träffa våra vävande kollegor ? Den möjligheten ges nästkommande helg när Västerbottensvävarna befinner sig på Sy- och Hantverksfestival i Umeå. 
Vi kommer att visa små vävar och att det är möjligt att väva utan stora och skrymmande vävstolar.

Ni kan komma och prova på Zoom Loom, bandvävning, eller varför inte testa att väva Saori ? Vad är Saori kanske ni undrar? Det är ett sätt att väva tuskaft med olika inslag - gärna i silke - fritt utan förlagor och med ett öppet sinne. Här kan du läsa om grundaren och hennes filosofi.

Riksvävarnas årsmöte - en riktig höjdare

Nu har det gått några dagar sedan vi kom hem från Borlänge och Riksvävarnas årsmöte.
Det var ett lyckat arrangemang, och vi får tacka alla inblandade som jobbat så hårt för att få till detta.  Utställningen MÅNGFALD på Bomo pågår till den 12 maj, så än finns chansen att se alla tekniker och vävar från hela landet. Här hittar ni en länk till en bildkavalkad ifall ni inte har möjlighet att titta in och se den i verkligheten.

Västerbottensvävarns bidrag till utställningen.

Vår motion om att öppna upp workshops och föreläsningar för ännu ej formella medlemmar röstades igenom med stor majoritet. Vi tror att det gynnar föreningen och att fler förstår värdet och fördelen med att vara medlem i Riksvävarna. 

Jag och Annica som representerade Västerbottensvävarna var båda nöjda med resan och dess aktiviteter, trots att deras föreslagna workshops blev inställda pga för få anmälda.

Vi lyssnade med intresse på Kirsi Frimanssons föreläsning om Saorivävning, resan till Osaka och hennes kamp med att lära om till att inte slå så jämnt.

Vi fick också provväva på hennes importerade hopfällara vävstolar

Saorivävningen har en egen filosofi som är sympatisk enligt mitt sätt att se.

Nästa föreläsare var Marie Ekstedt Bjersing som talade engagerat om gamla redskap.

Hon visade oss bl.a. hur fasta solv knyts och fördelarna med dem.

 Dalarna Västmanlands ordförande Anna Östlund skötte värdskapet med bravur. 

en utställning fanns också på Domnarvsgården där vi intog festmåltiden.

Fler bilder och berättelser kommer i nästa medlemsblad.

Titta gärna in på Riksvävs hemsida där alla regioner också är presenterade. 

Studiebesök i Bjurholm

Trots att kalendern visade på fredagen den 13 och väglaget tidvis var ganska ojämnt, så begavs sig några billaster med Västerbottensvävarnas medlemmar på det utlysta studiebesöket till Bjurholm.

Det visade sig vara ett riktig lyckat företag. Vid framkomsten laddade vi med lunch på pizzeria Michelangelo och sedan besökte vi Ingegerd Forsgren Engman.

 Hennes produktion av vävnader under det snart 90-åriga livet är i sanning imponerande, och vi förstummades av kvaliteten på de textilier hon vävt för snart 70 år sedan.

 Hennes lakan i halvlinne med ”spets” i hålkrus har en lyster och känsla som kan göra vilken kunglighet som helst avundsjuk, för att bara nämna ett exempel.  Under bordet ligger en röllakansmatta i egen design som fortfarande känns modern.

Sättet att bevara och organisera alla vävnadsprover och skisser var också något vi beundrade och ville försöka efterlikna framöver. Frågan är om vi lyckas trots våra intentioner? 

Läs mer om denna fantastiska kvinna HÄR på Riksvävs hemsida där hon var utsedd till Kvartalets Vävare i Västerbotten oktober-dec 2017.

Nästa stopp var hos Nya Ullkraft, ett spinneri och berederi, som har funnits i Bjurholms kommun i över 30 år. Det startade med att Greger Ottoson köpte upp maskinerna när Hemslöjdens spinneri Bergå lades ner. Sedan har det bytt ägare några gånger, och ägs nu av Bengt och Per-Anders.

 De håller just nu på att flytta hela maskinparken till en modernare lokal. Ingen avundsvärd sysselsättning skulle jag säga. Men vi gläds åt att de satsar och vill fortsätta med verksamheten.
Vill ni veta mer om deras verksamhet så gå in på https://ullkraft.se/ 

De har en egen produkton av fltar och plädar. Att de dessutom servar oss handvävare med beredning av våra plädar är ju ett stort plus, sedan berederiet i Skellefteå sålde sina maskiner. De maskinerna  finns nu i Bollnäs, för er som har närmare dit. Här är en länk till Väveriet i Bollnäs.

Så avslutades dagen med ett besök i Näslands vävstuga.  Den har också funnits i 30 år och lokalen är en trappa upp i den nedlagda skolan, som nu fungerar som byns samlings- och möteslokal. Kerstin Holm är föreståndare. Hon hann vara med på utbildningen ”Vävåret” i Umeå innan den lades ner, och har således både teoretiska och praktiska kunskaper i vävning. Vi noterade att alla vävar ( 7 stycken till antalet) dubbeltrampades, trots att de var försedda med lattor.  Ett sätt att slippa så mycket bökande med att ändra uppknytning, och ändå kunna variera mönstret maximalt.  

Ett sätt att förnya ett traditionellt mönster är genom val av färger, eller genom att trampa på ett annorlunda sätt. Den turcosa väven är solvad som den för Västerbottensvävarna så vanliga Västerbottensdrällen, men trampas på ett annorlunda sätt än det som är vanligt förekommande.

De vävstolar som fanns i snart sagt varje hem på landsbygden för hundra år sedan, var ju oftast hemsnickrade med 4 trampor och utan lattor, men där vävdes trots detta många underbara vävar i både dräll och rosengång. Av detta kan vi dra slutsaten att gamla kunskaper icke är att förakta, även om ”inte alla traditioner är värda att bevara” för att citera en aktuell kvinna och f.d. akademiledamot.

Vi vill tacka så hjärtligt de som tog emot oss och visade både vävar och redskap. Det var inspirerande och upplyftande att träffa dessa skickliga hantverkare, med sina skiftande specialitèer.

Årsmötet 2018

I lördags var det dags för årsmöte -igen. Det tycks bli tätare och tätare mellan dem, eller också är det min tidsuppfattning som ändrats.
Vi åkte till Tväråbäck och besökte Tvärssan, det f.d. missionshuset som förvandlats till hantverksbutik, kafé och spinnrocksmuseum tack vare Kia Jonssons kreativa sinnelag.

Hon ordnade också lunch till oss årsmötesdeltagare. Kia höll även i klubban samt gav oss en fin och informativ guidning och berättade historier om föremålen i lokalen.
Årsmötet gick smidigt och vi hann med att få en kort förevisning av olika drällar av Brita Tedebrand, som är vår främsta förespråkare av Västerbottensdrällen.

Frågan var vad som var den korrekta benämningen av denna dräll:  Daldräll, förenklad dräll eller halvdräll? Vi blev väl inte helt på det klara med det rätta svaret. Kanske finns det inte, eller så är alla svar rätt? Trevligt var det att få se Britas fina vävnader hur som helst. 

Vi skulle ju också rösta fram bidrag till utställningen MÅNGFALD som visas i Borlänge i anslutning till Riksårsmötet i april. Det var inte så många som lämnat in bidrag tyvärr, men vi röstade fram tre bidrag som uppfyllde kriterierna. Två var inlämnade av Brita. Det tredje var tillverkat och designat av Barbro Persson. Alla var vävda i den valda tekniken för vårt län - Västerbottensdräll. 

Återkommer om de bidragen senare. 

Alla bilder i detta inlägg togs av vår nya ledamot Monica Svensson

Den nya styrelsen finns presenterad i en särskild länk .

Bindningslära med vävanalys

I lördags var det dags för kurs igen. Denna gång var vi i Nordmaling och vår kursledare Kari Wallin lotsade oss förbi svårigheterna med att förså sambanden mellan varp och inslag på olika vävnader.

Förutom vår ledare Karin så fanns bland deltagarna också en annan av den handfull medlemmar som varit med från starten av Västerbottensvävarna ( dåvarande Riksföreningen för handvävning - Västerbottenskretsen som bildades  1991 ) - Gertrud Lindgren.

Hon visade en vacker väv som hon analyserade under sin tid som vävlärare i Umeå.

Originalet finns att se på Nordmalings hembygdsgård och Gertrud vävde tyg så det räckte till flera västar och även en jacka uppsydd av Kerstin Fordner.

Dagens goda lunchsoppa och kaka serverades av Katarina Wrethén.

En trevlig lördag där vi fick en hel del aha-upplevelser tack vare Karins pedagogiska förmåga.

Ordförande på vift

Nu har jag haft semester på Bali i två veckor. ( första gången på 15 år).

Jag kan ju inte låta bli att ta med mig "vävglasögonen" , så de utflykter jag har planerat har försås textil anknytning.

Min första utflykt blir således till Balis östra del. Till det levande "hembygdsområdet" Tenganan , Karangasem. Där visar en man med stor entusiasm hur de färgar sitt garn med naturens olika färgämnen. Bali har en lång tradition av ikatvävning. Framför allt har hos ursprungsbefolkningen Bali Aga utvecklats en fantastisk kunskap att väva dubbelikat med hjälp av enkla redskap. Geringsing kallas denna typ av vävnad ,och används främst vid bröllop och andra högtider.

Det gläder mig att höra hur de lyckas överföra kunskapen till nästa generation, så den inte dör ut.

De har fantastiska dräkter när de deltar i de olika hinduiska ceremonierna.

Väverskans dotter är nr 3 från vänster.

Det krävs precision för att få mönstret att stämma i bägge led

Varpen färgad

En annan teknik som kan jänmställas med vår dukagång, väver denna dam i samma typ av enkel vävstol. Hon har upp till 75 "skaft" av bambu för att lyfta fram mönsterskälen. Det tar två månader att väva en textil av denna storlek. Platsen för denna speciella vävteknik är Sidemen. 

Inslagsikat

En väv som är något vanligare att träffa på är den inslagsikat som vävs med hjälp av en typ av "ryckverk". Skälet byts när väverskan för tillbaks slagbommen. Tekniken är tuskaft, men ett supertunt bomullsgarn, som är reservagefärgat i olika omgångar. Denna film tog jag i byn Gianyar.

Indigofärgad väv

Flätning av korgar är  också ett slags väv.

I hantverksbyn Ubud hittar jag Galleriet Treads of Life. Det drivs av en Fair trade organisation som hjälper slöjdare över hela Indonesien att hitta en försäljningskanal och kunna hålla det traditionella hantverket vid liv. Den fanns redan för femton år sedan, när jag senast besöke ön, men har utvecklats och håller numera även kurser för små grupper av intresserade av alla nationaliteter.

På den utflykten hade jag sällskap av en annan medlem i Västerbottensvävarna - Stina Sjöström och hennes man. Stina var för övrigt den som startade Facebookgruppen Vävspolen för ett antal år sedan.